Eva Luna av Isabel Allende

En vän till mig pratade om Eva Luna av Isabel Allende för ett tag sedan och jag blev sugen på att läsa den så nu har jag äntligen gjort det.

Eva Luna handlar, inte helt otippat, om Eva Luna, dottern till ett hittebarn från djungel och en indianhövding. Parallellt med Evas historia, som berättas i jag-form, får vi även lära känna Rolf Carlé, vars historia berättas ur ett utifrånperspektiv. Tidigt förstår man att dessa två kommer att mötas på ett eller annat sätt förr eller senare i boken.

Bägge karaktärerna lever oerhört dramatiska liv och båda möter många spektakulära karaktärer under livets gång som formar dem. Eva är den som sedan barnsben tar sig igenom dagarna genom att fantisera ihop olika historier och i en värld där revoution och orättvisor och kommunism dominerar kan hon använda sin förmåga för att ge en röst åt de som behöver en.

Handlingen utspelar sig i ett oidentifierat latinamerikanskt land någon gång under 1900-talet. Isabel själv är född i Chile, som kusin till Chiles president under 1970-73, Salvador Allende. Landets historia känns igen bland sidorna, men efter en del googlande på diverse städer och andra platser som tas upp i boken så får jag upp Venzuela som svar och det var dit Isabel flydde då hennes efternamn placerade henne på listan över efterlysta i Chile efter 1973. Att författarens eget förflutna gömmer sig bland orden är inte svårt att ana.

Isabel Allende berättar på ett vis som känns personligt och nära och jag kommer på mig själv ibland med att få för mig att jag läser om folk jag känner. Att det liv vi lever och som vi tycker passerar så fort faktiskt innehåller flera små liv med olika förutsättningar som alla lär oss något känns påtagligt och så självklart under läsandets gång. Det får mig att känna mig lite mindre stressad över att tiden går och jag saktar ner på direkten för att njuta av det som är nu. En sak stör jag mig dock på. Ungefär åtta gånger i boken (plus minus en gång) så börjar meningarna med ordet sedan. Alla dessa meningar börjar med liten bokstav. Varför? Kan någon förklara detta för mig? Första gången trodde jag att det var ett enkelt misstag. Andra gången tänkte jag inte på att första ordet var sedan, men såg den lilla bokstaven och tyckte väl att det nu började bli lite väl slarvigt. Tredje gången insåg jag att alla dessa meningar som börjar med liten bokstav även börjar med ordet sedan och efter det så fick jag bara bekräftelse på bekräftelse. Korrekturläsningsmisstag av rang? Allergi gentemot stor bokstav på ordet sedan när det står först i en mening? Ett extremt stort litet störningsmoment är det i alla fall.

Originaltitel: Eva Luna

Ursprungsland: Chile

Utgivningsår: 1987

Läst på: Svenska

Översättning: Lena Anér-Melin

Antal sidor: 357 sidor

ISBN: 978-91-1-302131-7