Jag har nämnt innan att jag inte är särskilt inläst på svensk samtida litteratur, men jag läser mer och mer av det nu och det är en intressant upplevelse. Om det är något vi behöver i vårt kulturutbud så är det nytt blod. I det avlånga landet som vi kallar hem kryllar det av talanger; filmskapare, skådespelare och författare med många spektakulära idéer. Tyvärr är de som bestämmer ofta för fega för att ge det nya plats att växa, det satsas på det gamla som man vet fungerar. Tråkigt, säger jag. Därför är jag ytterst glad att Caroline L. Jensen har fått plats att växa för hennes Lykanthropostriologi kan bli riktigt stor. Del ett heter Vargsläkte och släpps idag.
Vargsläkte handlar om Vera Duse som är tillbaka i sin hemtrakt, en smårik sommarort med en duktigt polerad yta, där hon över sommaren ska hjälpa sin mormor att renovera hotellet vid havet. Ett väldigt speciellt hotell med väggar som bär på skräckinjagande hemligheter, ett väldigt speciellt hotell där tre normalstora och till synes harmlösa teskedsgummor kan få vem som helst att höja på ögonbrynen med sina speciella egenskaper. Som den vilsna själ Vera är så är det under dessa egendomliga omständigheter, bland trädens skuggor, som hon hittar sig själv, men om det är till godo eller ondo återstår att se.
Som alltid med fantasy och skräck så är det ytterst svårt att hålla en jämn balans. Det ska inte bli för mycket, men det måste samtidigt hållas intressant. Jensen lyckas dock oerhört bra med balansen. Flera gånger tror jag att det ska ramla över och bli för mycket, men just i rätt stund dras det tillbaka en smula och med humor och allvar om vartannat så förs jag framåt och vill inget hellre än att bläddra sida och få vet vad som händer därnäst. Det är en spänningsfest från sida ett. Mycket skickligt gjort.
Även miljöbeskrivningarna är klockrena. Under hela läsandets gång har jag fantastiska bilder i huvudet. Att boken skulle kunna bli galet bra som film finns det inga tvivel om. Förutsatt att rätt person får göra den vill säga. Personligen anser jag att Tim Burton vore ett klockrent val. Jag hittade Jensen på Boktipset när jag var inne och betygsatte boken och passade på att maila henne för att säga vad jag tycker om boken. Jag passade även på att fråga vad hon hade som inspiration när hon skrev och fick till svar att just Burton och hans sätt att älska det mörka och att blanda in humor i all fasa har legat som inspiration rätt så mycket.
Persongalleriet är fyllt av intressanta karaktärer och mycket tid läggs ner på att ge dem ett djup. Man lär känna väldigt många i boken och de har alla sin specifika dragningskraft. Från den vidrigaste av nedknarkade sluskar till den finaste av damer.
Jensen berättade att hon innan varje skrivpass har lyssnat på Disturbeds The Animal, att den ligger som temalåt för Vargsläkte. Själv hade jag Bring me to life av Evanescence i skallen, men känslan i låtarna påminner lite om varandra. Det är så kul att höra vad hon själv har inspirerats av och sedan känna att det har överförts så bra till boken.
Känner ni att ni vill veta så oändligt mycket mer om boken så föreslår jag att ni slår ett getöga på dess hemsida.
Jag är mycket nyfiken på del två och tre i serien. Det ska bli otroligt intressant att se hur historien utvecklas. Dock måste vi vänta till hösten 2012 innan nyfikenheten kan stillas, men jag väntar med spänning. Olidlig sådan.
Originaltitel: Vargsläkte: Lykanthropos I
Ursprungsland: Sverige
Utgivningsår: 2011Läst på: Svenska
Översättning: -
Antal sidor: 376 sidor
ISBN: 978-91-0-978953-5-4
Förlag: Ord Text Mening
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar